Vila i frid, Musse!

Igår fick vi åka och avliva vår älskade hund. Han han inte fylla 14 år då han skulle göra det den 4 aug. Men han har det bättre nu. Men visst är det tufft, jättetufft! Jag som inte har några syskon har ju alltid lekt med hundarna. Sindy, vår Golden, henne saknar jag nåt otroligt fortfarande trots att det är 5 år sen vi fick ta bort henne. Jag var bara 4 år när vi hämtade henne och 16 år när hon dog. Hon hade verkligen följt mig genom livet. Vi byggde kojor, lekte i snön, lekte affär. Ja, vi gjorde massa kul hon och jag. Min lillasyster! För 8 år sen köpte jag Musse till mamma i present. Han blev snabbt en kär familjemedlem och var en väldigt lätt hund. Glad och sprallig.
Men åren gick och han blev gammal. De sa att lever och njurvärderna var dåliga men det märktes inte på honom. Men ett år senare, alltså nu, märktes det att han inte var pigg. Han hade inte ont, men ville inte äta eller gå och var trött och förbi. Nu har han fått träffa Sindy i himelen och allt är frid och fröjd för honom. Vi här på jorden får glädjas över dessa år vi fick uppleva tillsammans med denna underbara, söta hund!

Vila i frid, älskade "lillebror!"